SKITPAPPAN

Detta scenario passerade mig när jag va på väg hem;

En liten familj ute och cyklar. Först pappa, sen son typ 10-åring, sist mamma.
Pappa cyklar ganska långt framför och trampar så tänderna gnisslar med ett åskmoln hängandes över huvudet. Han skriker till sonen med otrevlig sur-röst: MEN VA FAN LIGG INTE KVAR DÄR DÅ OCH GNÄLL SOM NÅN JÄVLA SURKÄRRING. DET ÄR BARA ATT RESA PÅ SIG OCH FORTSÄTTA TRAMPA..!
(sonen låg alltså inte på marken, han cyklade också..)

Son och mamma är tysta.

Sådär pratar man inte till sitt barn, hur sur, hungrig, otålig, trött man än är!
Sådär pratar man inte till ett barn!!!
Mitt hjärta började slå i hundraåtti och jag hade sån god lust att springa ikapp skitpappan och ge honom en riktig tjottablängare på truten, banka lite vett i skallen på honom..shit va upprörd jag blev, det tog en lång stund innan min hjärna kunde släppa det hela.
Och det som gjorde mig mest upprörd är att när den pojken blir stor, kommer han förmodligen bete sig precis likadant....läskig tanke!
Vi som föräldrar har ett stort ansvar över våra barn, förutom att överösa dom med kärlek och
uppmuntran så är det faktist vi som bäddar grunden till hur dom beter sig som vuxna!

FAN JÄVLA SKITPAPPA!!!!!